Västerås är huvudort i ett av Sveriges äldsta stift, som omfattar Västmanland och Dalarna.
Västerås Domkyrka invigdes troligtvis 1277 och var från början en katolsk Vårfrukyrka tillägnad jungfru Maria. Den byggdes i tegel, då ett nytt och dyrt material. Förmodligen fanns en tidigare kyrka i sten på samma plats. Genom århundradena har Domkyrkan byggts på och om. Nuvarande form fick den på sent 1400-tal. Dagens tornspira är dock yngre, från 1696 och ritad av Nikodemus Tessin d y. Den förra spiran hade skadats svårt av ett blixtnedslag.
Trots att det medeltida Västerås bara hade knappt tusen invånare fanns det flera kyrkor redan under 1300-talet. Förutom Domkyrkan fanns Dominikanerklostrets kyrka och sockenkyrkorna S:t Nicolai och S:t Ilian. Från Stora Torget räknat låg alla kyrkor inom en radie på tvåhundra meter.
Domkyrkans tak skadades svårt av brand vid striderna mellan Gustav Vasas dalkarlar och Kung Kristians danska trupper våren 1521.
Under tidigt 1500-tal hamnade kyrkan och biskoparna i stormens öga. Gustav Vasa drev på reformationen och brytningen med den katolska kyrkan. Eftersom både Bergslagen och Dalarna, där motståndet mot reformationen var starkt, hörde till Västerås stift blev det viktigt för Gustav Vasa att kontrollera biskopsstolen i Västerås.
Gustav Vasa efterträddes 1560 av sin äldste son Erik, som efter sin död 1577 begravdes i Västerås domkyrka. Den första graven var rätt oansenlig och placerad under golvet i koret. På 1700-talet hade den förfallit och en ny ordnades i en marmorsarkofag skänkt av Gustav III.