(framför ingången där man kan se mönstret i plattläggningen).
Stå med ryggen mot Svartån, se mot entrén till stadshuset.
Klosterkyrkans huvudingång för allmänheten var västportalen som idag finns markerad med svarta gatstenar framför nuvarande stora entrén till Stadshuset. Kyrkan hörde till de första byggnader som dominikanerna reste i Västerås. Utanför entrén fanns ett litet torg, idag Fiskartorget, som eventuellt fungerade som hamn på 1200-talet. Delar av torget upptogs av klostrets kyrkogård, som fortsatte norr om klosterkyrkan (dagens stadshus). I kyrkan hölls mässor och predikan men även studier. Dagen i klostret indelades efter den katolska liturgins åtta bönestunder, samt en mässa. I regel sjöngs bönerna i en stil som närmast kan liknas vid gregoriansk sång. Dominikanerna i Västerås var mycket skickliga sångare och tonsättare. De utarbetade på äldre grund, ett notverk kallat Graduale Arosiensis, vilket även användes i Domkyrkan. Mellan bönestunderna var det dock tystnad som rådde i klostret.
Klosterkyrkans huvudentré inramades av två kalkstensreliefer. Den helige Dominikus finns avbildad på den ena och en strålande Madonna med Jesusbarnet på den andra. Relieferna skänktes till klostret av Sten Sture den yngre och hans hustru Kristina Gyllenstjärna vid 1500-talets början. När klostret revs 1528 flyttades de över till Hospitalskyrkan, tidigare Helgeandshuset som låg strax norr om klosteranläggningen, på andra sidan Munkgatan, som då var Lillån.
Där fick relieferna sitta i nästan 350 år, tills Hospitalskyrkan revs 1886. Då plockades de ned och skickades till Historiska museet i Stockholm.
Tips!
Om Stadshuset är öppet kan man gå in och se två kopior av relieferna ovanför entrédörrarna, på nästan exakt samma plats som entrén till klosterkyrkan var.