Under 1910-talet var bostadsbristen skriande i de större industristäderna, så också i Västerås. Både Asea och Metallverken hade visserligen byggt arbetarbostäder på sina egna områden i slutet av 1890-talet, men många av de husen revs när nya verkstäder krävde marken. Efter livliga diskussioner började därför både kommunen och Asea att bygga bostäder nära industriområdena i centrala Västerås. Asea byggde i kvarteren Josef, Ivar, Kåre, Julius och Jörgen. I de tre första byggdes större hus med många lägenheter runt stora öppna innergårdar. Det var ett nytt sätt att utforma arbetarbostäder och arkitekten bakom idéerna var John Åkerlund. Kvarteret Josef stod inflyttningsklart 1914, de flesta lägenheter var på ett rum och kök, moderna för sin tid med rinnande vatten och avlopp i lägenheterna och torrdass i källaren. När huset var klart flyttade nästan sjuhundra personer in, varav 450 barn. Stadsarkitekten i Västerås, Erik Hahr, gjorde ritningarna till åtta lamellhus längs med Utanbygatan, i kvarteren Julius och Jörgen. De stod klara 1916 och var de första husen av den karaktären i Sverige. De kallades Gula Faran, kanske för att de var putsade i gult.
Alla arbetarbostäder i området övergick i kommunal ägo i början på 1960-talet. De moderniserades, elektrisk spis och vattentoalett installerades medan kakelugnar, kallskafferi och trägolv slängdes ut.