År 1244 grundades ett dominikanerkonvent i Västerås. Klostret byggdes i tegel på en ö i Svartåns utlopp. Dominikanerbröderna var inga munkar i traditionell bemärkelse utan en samling katolska präster som läst teologi och retorik vid de stora universiteten i Europa i syfte att kunna predika väl. De levde tillsammans i klosterliknande former utan personliga eller gemensamma ägodelar och de försörjde sig bland annat på tiggarvandringar, ända upp i Dalarna. För att nå så många som möjligt predikade de på gator och torg, vid marknader och andra folksamlingar. Predikande bröder syntes på Västerås gator i svepande svarta kåpor över en vit dräkt, en klädsel som gav dem tillnamnet svartbröder. Eftersom de var belästa, högt utbildade katoliker hörde de till det medeltida samhällets intellektuella elit. Dit hörde även domkyrkans högre prästerskap med biskopen i spetsen.
Klostret byggdes i samma stil som de flesta kloster under medeltiden. Byggnaderna placerades runt en innergård där en pelargång löpte längs innerväggarna. Kyrkan utgjorde den norra längan, kök och matsalar den södra. I östra längan fanns kapitelsalen, vars grundstenar är synliga idag. Traditionen säger att det var i kapitelsalen som reformationsriksdagen hölls 1527, då Gustav Vasa bröt med katolska kyrkan och införde den lutherska läran. Nyare rön tyder på att riksdagen istället hölls i klosterkyrkan, som kunde ta emot mycket folk.
Riksdagen 1527 är en av Sveriges allra första riksdagar. Alla fyra samhällsstånden var representerade: bönder, borgare, präster och adel. Gustav Vasa hade kallat till riksdagen som hölls vid midsommartid 1527. Uppslutningen var stor av både högadel, kyrkfolk, borgare och bönder. På uppmaning av Gustav hade högadeln med sig väpnare och soldater. Meningen var att de skulle svära lojalitet till kungen och med vapenskrammel stämma ett begynnande uppror i Dalarna. Kungen behövde också adelns uppbackning i det stora beslut han genomdrev på riksdagen, nämligen att dra in alla kyrkans gods och gårdar under världslig kontroll. Biskoparna uteslöts också från riksrådet och den katolska kyrkan hade därmed gjorts maktlös i svensk politik.
Klostret stängdes vid påsktid 1528, som ett led i reformationen. Dominikanerbröderna skingrades och byggnaderna revs. Teglet från klostret bars tvärsöver ån till slottet, som Gustav Vasa började renovera och bygga till.