Efter andra världskriget fick den svenska industrin omedelbart ett enormt uppsving. Efterfrågan på världsmarknaden var stor för både Aseas och Metallverkens produkter, företagen växte och behövde fler arbetare. Men konkurrensen om arbetskraften var stor i Sverige och många företag rekryterade då från andra europeiska länder som Finland, Italien och Tyskland. Till Västerås och Asea kom de första italienarna 1947. De blev mycket uppmärksammade i pressen, som följde deras nya liv i det tillfälliga barackboendet på Hammarby, med egen pastakock och importerat italienskt vin.
Tack vare den omfattande inflyttningen till Västerås, både från utlandet och från hela Sverige, blev staden en smältdegel i litet format. Många idag äldre västeråsare, kan berätta om en härlig tid i staden på 1950-talet, då det fanns gott om unga människor med arbete och framtidstro. De fyllde danslokaler, kaféer och biografer och när de så småningom stadgade sig flyttade de in i nya moderna bostadsområden som byggdes i stadens utkanter.
Efter kriget utvecklades också nya material och nya metoder för produktion. Även efterfrågan förändrades efter den nya tidens behov. Metallverken började använda aluminium på ett annat sätt än tidigare, i Skultuna (som ägdes av Metallverken) gjordes nu både väggfasader, takplåtar, bildelar och hushållsartiklar som kastruller och aluminiumfolie i det nygamla materialet. Köksutrustning tillverkades också i ett helt nytt material, plast. Metallverken hade egen tillverkning, i Upplands Väsby, av plastserviser, plastlådor och bunkar för förvaring och tillagning av mat.
När Metallverkens nya huvudkontor byggdes 1954 (ritat av Tore Blomqvist) framhölls de material företaget arbetade med. På fasaderna syns aluminium och runt fönstren både aluminium och koppar. Samma material finns också i många detaljer inomhus.