Där statyn med guldkalven står idag hittades vid utgrävningarna resterna av St Örjans kapell. Det hade Karl Knutsson Bonde, då riksföreståndare, låtit uppföra 1440, som en donation till dominikanerklostret. I gengäld lovade dominikanerna läsa mässor för Karls anhöriga.
Stå vid guldkalven och se i riktning norrut.
Strax norr om dominikanernas kloster fanns ett helgeandshus, som nämns första gången vid 1300-talets mitt. Möjligen har detta hus haft en anknytning till dominikanerna, kanske som sjukstuga. Efter reformationen 1528 blev helgeandshuset ett hospital med hospitalskyrka. Innan den revs 1886 hade den dessutom hunnit brukas både som skola och museum.
Stå vid guldkalven och se i riktning österut
Just här grenade sig Svartån. En mindre gren, Lillån, flöt fram i Munkgatans riktning österut innan den svängde av mot söder vid gatans slut. Just nu befinner du dig på det som en gång var ön som klostret byggdes på. När klostret lagts ner växte bebyggelse upp längs Lillån och under 1700- och 1800-talet låg många små verkstäder och garverier där. Lillån blev med åren både trögflytande och smutsig och lades igen i början av 1900-talet.
Vid utgrävningen av klostret hittades kyrkogården som låg norr och väster om klosterkyrkan. Skelett från minst 2 000 individer påträffades, kvinnor, män och barn. Det fanns gravar också inne i kyrkan under golvet. De döda jordades efter kristet bruk med ansiktet mot öster, tätt intill och ovanpå varandra på medeltida vis. En stor del av skeletten skickades till Historiska museet i Stockholm för analys, men 1997 återbördades de till Västerås och lades i en specialbyggd krypta i Stadshuset.